Taggarkiv: Mentorskapsprogrammet

Det är dags nu

image

Behöver inte Sverige mer utav sådant här tänk? Tankesättet som säger att rehabilitering under eller efter cancer inte behöver innebära samma sak för alla? Tankesättet som säger att rehabilitering under eller efter cancer inte bara behöver vara ett kalt rum på ett sjukhus med en kurator som går igenom alla krisfaser? Jag säger inte att det sistnämnda är något dåligt. Man kan behöva det också, absolut. Men rehabilitering kan behöva innebära så mycket mer. Rehabilitering för att försöka komma tillbaka till livet åtminstone något sånär. Med ett cancerbesked blir man ärrad för livet. Jag vet inte. För jag har själv aldrig personligen haft cancer. Men jag tror det. Men på något sätt måste man försöka leva med detta ärr. Försöka hitta drivkraft genom det.

Det är dags nu. Dags att utmanas. Men hur sjutton ska man våga lita och tro på en framtid som en gång totalt sparkats under för en? Hur tar man sig igenom den rädsla och dödsångest ett cancerbesked bär med sig med sig ut i livet? Du kan säkert få många verktyg av din kurator inne i det där kala, kalla rummet med vita väggar. Verktyg om hur du ska tänka eller hur du ska andas då paniken faller sig på. Men jag tror att rehabilitering även måste innebära mycket mer än så. Ung Cancers mentorskapsprogram är ett sätt. Mentorer som hjälper dig att ta dig tillbaka, både fysiskt och mentalt. Som utmanar dig. Som tror på dig och din person, inte på din sjukdom. En resa till ett annat projekt i ett annat land för andra som kämpar på ett annat sätt. En resa som ger perspektiv. Som gör att du måste kliva ur din trygghetszon du levt i sedan det hemska beskedet. Det är dags nu. Dags att utmanas. 

Jag tror definitivt att det behövs mer av sådant här tänkt. Ung Cancer krånglar inte till det. Dom bara förstår.

Klippen och ny vecka

HÄR kan ni lyssna Elias live i radio (spola fram ca 35 minuter in i programmet). Han berättar om mentorskapsprogrammet samt hur allt en gång började för drygt två år sedan. Och HÄR kan ni se honom prata i TV. Detta klipp är just nu det mest delade inne på SVT Västmanlands hemsida. Kul! I klippet ser man även en liten glimt av vår lägenhet. Det roligaste av allt är att vårt ”soffbord” al’a flyttkartong (som vi pimpar med en bricka med ljus på) kommer flygandes mitt i allt. Vi hade gömt det i köket när dom intervjuade Elias men sen ville dom helt plötsligt filma i köket och Elias ska då flytta på kartongen. Såklart kom det då med, haha. Vadå det är väl inte konstigt att man har pimpat en flyttkartong med ljus? Vi har ju inte alls fått iordning så som vi vill ha det. Men var sak tar sin lilla tid. Vi har bland annat precis ropat in ett skrivbord och en spegel på auktion. Hittat en soffa för en tid sedan som har nio (NIO!!) veckors leveranstid. Ett soffbord som har tre veckors leveranstid. Och i fredags kom vita pinnstolar som vi skruvade ihop igår till köksbordet.

Sakta men säkert. Och det är det som är kul. Man måste ju känna efter först. Inte hetsköpa saker bara för att.

Imorse väcktes jag av denna bild:

image

Tydligen Es frukostvy idag och jag har aldrig mer längtat mer till solen. Åh. Vad. Härligt. Kan våren bara komma nu? Men vad jag unnar honom detta. Det är han så värd.

image

SVT och Radio

Det är fredag och för min del dags för en jobbhelg. För Elias del är det dags för Sydafrika. Ett något mer lockande alternativ måste man ju faktiskt säga. Får jag hoppa ner i resväskan?

Jaja. Jag får nog inte det men jag är ju så otroligt glad att han kommer iväg nu. Inte minst om man tänker på hur denna vecka har sett ut med sjukhusbesök och feber. Oron att han inte skulle komma iväg alls har minst sagt varit påtaglig. Men nu så verkar det ju alltså som att det kommer att gå vägen.

Så idag är det fullt upp med att hjälpa honom med de sista förberedelserna. Tur nog har jag en ledig dag idag. Imorse var Elias dessutom med i Sveriges Radio Västmanland P4, LIVE! Så jäkla stolt över honom. Han skötte det så bra. Mysigt att få sitta hemma och höra honom prata i radio. Och efter det kom SVT nyheter hit och filmade för ett reportage på de regionala nyheterna ikväll. Han är het på gröten idag med andra ord, haha. Eftersom jag var ledig kunde jag sitta bredvid och smyghöra intervjun. Så kul. Kolla ikväll 18.30 på SVT!

Ska lägga ut klippen när dom kommer!

image

image

Hur hade det gått annars?

Tanken slog mig idag hur det hade gått under dessa två år utan Ung Cancer. Så otroligt mycket den organisationen gett. Inte bara det att vi har fått åka på spa och vilat upp oss när spänningarna varit tuffa. Vi har även fått känna på en otrolig gemenskap och förståelse genom att komma i kontakt med andra. Vi har fått hjälp ekonomiskt när försäkringskassan varit jävliga. Jag som nära anhörig har blivit sedd på ett sätt som inte inte finns inom sjukvården. Vi har ju till och med fasiken fått ett helt bröllop ordnat genom dom. Herregud. När jag var i Norge och jobbade så frågade jag om det fanns någon liknande organisation där för unga vuxna. Det var det ingen som kände till, vad jag förstod så fanns det inte? Herregud. Tänker på det ibland. Norrbaggarna måste se till att ordna detta. Idag intervjuas Elias för den lokala tidningen angående mentorskapsprogrammet han just nu är med i genom Ung Cancer. Ännu en gång får vi/ han hjälp på ett fantastiskt sätt. Det här ger honom så mycket. Det märks redan.

image
Medlemmar och företag från årets mentorskapsprogram genom Ung Cancer.

Men Fuck Your Fears!

image
Bilden passar nog inte alls in på dagens text. Men söt va? Haha… En trött Alf idag.

Lördag. Vi känner oss så inspirerade och glada denna helg. Vi har båda så många drömmar och mål som liksom har satts på vänt under denna ”sjukdomstid”. Denna tid som vi ständigt försökt kravla oss upp ur det svarta hål vi pang bom brutalt slängdes ner i. Och det känns nu som att korken har poppat liksom. Det där hindret som stoppat oss har liksom lösts upp. Lite så är helgens känsla. Och även tanken om varför vi ska ha ett hinder över huvud taget? Varför ska vi stoppas från det vi vill göra bara för att helvetes cancer kommit i vår väg. Våra tankar har liksom ändrats om. Det finns oändliga möjligheter. Och våra drömmar och mål ser heller inte likadana ut längre. Dom har ändrats och formats om på vägen, av alla erfarenheter och av allt vi varit med om. Och det är okej. Vi har vuxit. Vi har förstått att livet finns bara till en gång.  Vi är inte samma personer längre. Vi vill så mycket. Och allt är ju faktiskt möjligt eller hur? Det gäller bara att ge sig ut. Kasta sig in i det. Och ibland kan man också behöva en push ifrån någon annan. Som Johannes Hansen sa under sin föreläsning, ”- Ibland behöver man någon som puttar en nedför stupet, någon som puttar med en hård knuff. Sedan får man bygga sina egna vingar påvägen ner.”

Som igår när Elias var i Göteborg och träffade sina mentorer han blivit tilldelad i mentorskapsprogrammet via Ung Cancer. Han tyckte det kändes jättebra, dom verkar grymma. Så kul. Och vilket engagemang. Wow. Så fint.

12182059_10153097153681254_89462454_n

Ha en superbra lördag och våga kasta er nedför det läskiga stupet. Jag vet att era vingar kommer ta er långt över stupets topp. Puss och kram.