Taggarkiv: Minnen

Det som var bäst…

…med denna dag:

(bilder tagna från mobilen)

image

Min frukost som bestod av färska blåbär, hallon, gröt, chiafrön, nötter, gojibär och havremjölk.

image

Detta minne som dök upp på Facebook. För tre år sedan idag satt vi där på Key West och käkade på en restaurang vi hade spanat in sedan innan och som hade fått bra betag. Minns att vi hade sniffat på cigarrer och badat bland salvvatten krokodiler innan. Det konstiga och något man inte kan undvika att tänka på är att E förmodligen redan här hade en växande tumör i sin lever. Usch. Det gör mig sorgsen att det förmodligen var så men det är inget som någonsin tar bort våra fantastiskt fina minnen vi har från denna rundresa i USA.

image

Min mamma och pappa som kom till oss för en liten promenad nere vid vattnet. Och en glad Alf som varit hos dom ett par dagar.

imageimage

Jag får nypa mig i armen när jag kommer på hur fantastiskt fint det är där vi bor. Men att ha nära till vatten. Älskar.

image

Dessa veganburgare till middag. Har ni provat? Så goda.

imageimage

Att vår hund ser så rolig ut.

imageimage

Bäst för Alf denna dag kan ju varit att vi la en kudde på hans absoluta favoritposition i hemmet, på fönsterbrädet. Spana på allt som rör sig utanför. Här har han stenkoll.

image

För mig betyder Alf så mycket. Vår lilla skatt.

Jag tror att det är viktigt att varje dag försöka tänka ut några saker som gjorde just denna dag bra. Att fokusera på det bra hjälper oss nog att njuta av dessa stunder ännu mer.

A trip down memory lane.

Vi gör verkligen inte mycket denna söndag och det är så skönt. Snart börjar skidorna och jag ska sedan ta en längre promenad med Alf. Elias har tyvärr fortfarande, om inte mer, ont i ryggslutet. Febertermometern går även snarare upp än ner. Så oron stiger att vi kanske måste åka tillbaka till Huddinge imorgon.

Jag satt precis och kikade igenom min dropbox och saknar sommaren ännu mer nu. Hittade bland annat dessa bilder:

image

För cirka ett år sedan. Tror detta vad mitten/ slutet av mars förra året. Allt var kaos, vi hade precis fått reda på att tumörer hade kommit tillbaka. Elias hade precis startat sin första cellgiftsbehandling. Vi tog det lilla kapital vi fått ihop och åkte till Spanien tillsammans med Elias syster Linnea en vecka. Det var ett underbart ställe utanför Alicante. Här kunde vi efter allt som varit under vintern för första gången ”slappna av”. 

image

Undetbar balkong hade vi. Detta ställe pratar vi fortfarande ofta om och längtar tillbaka till.

image

Strax innan Spanien resan åkte vi upp till Härjedalen, vi bodde i min släkts stuga utanför Sveg. Detta minne är också så fint, trots att allt var så kaos här med.

image

Denna bild är från Times Square, New York, i början av 2013. Vi gjorde en USA resa på ett par månader. Hade Elias tumören redan här? Läkarna tror ju han hade haft den ett par- tre år. Så konstigt när man tänker så.

image

Här är vi på Sex And The City- tour. Elias är den enda killen i Tour bussen, haha. Japp, han var tvungen att följa med. Här är vi inne på ”Scotts och Aidans bar” och dricker, cosmo. Mys! Nöjd tjej, haha.

image

Här är en sommar bild från Juli förra året. Mina föräldrars stuga utanför Grythyttan. Hit längtar man ofta. Det finns inget mer avkopplande. Åh, tänk att det snart är sommar igen.

image

Hittade även denna bild som är några år gammal. Kanske 2009? Camilla, Linnea och jag. Två av mina fina tärnor. Gissar på sommar här med.

Älskar att titta på gamla bilder.

Bröllopsmässa och nostalgi.

image

Ikväll var vi på bröllopsmässan på Grand Hotell i Stockholm. Och det var verkligen jättemysigt. En kväll man kan leva på ett tag. Bara att få komma iväg till vårt älskade Stockholm brukar liva upp. När vi var i spegelsalen på Grand kom vi att tänka på Elias examen. Tänk när vi satt här och åt och Elias tog sin examen. Middag, fest hela natten sedan åkte jag och Elias direkt från festen till Arlanda på morgonkvisten, mötte upp våra vänner Camilla och Magnus och åkte på semester till Turkiet. Väl framme somnade vi gott på stranden, haha. Vi har varit med och gjort så mycket tillsammans. Så många minnen. Överallt.

Tycker så synd om min vän Anna (här är hennes blogg) som så gärna ville följa med ikväll och jag ville också det! Men hon och hennes barn har varit sjuka hela veckan, och det eskalerade lagom till idag tyvärr. Men vi tar igen det! Samma med Camilla som stannade hemma med sjuk söt tös. Och sedan Linnea som är i Göteborg. Henne och hennes kille träffar vi där imorgon.

Jag, Elias och fina Ullis åkte iväg.

image image imageimage

image

Fina dukninga roch vi fick bra inspiration till ringar. Så kul!

image
Prova diadem :)
image
Strike a pose, hihi.

image

Kvällen avslutades med en mysig promenad till centralstationen och en puss i Kungsträdgården. Hela vägen pratade vi minnen. Som den gången för några år sedan en regnig sommardag då vi tog pendeln från kungsan ut till djurgården med Anna och David och jag och Anna vägrade hoppa av vid rätt hållplats bara för att det spöregnade. Hellre gick vi lite längre och blev lite blötare? Haha… Eller den gången jag bodde själv i Stockholm en sommar utan Elias och han bodde i Norge. Han kom hem på besök och vi satt en fin sommarkväll och drack drinkar på Fridays.

Det blir lätt så att man blir nostalgisk och tänker tillbaka mycket just då livet står lite stilla. Underbara minnen. Den tiden dessa minnen kommer ifrån flöt allt på som vanligt. Allt var bara som ”vanligt”, vi tänkte lika mycket som andra i vår ålder på vad all den framtid vi har kommer att ge.

Jag älskar dig min finaste figher <3.

image

Throw back…

Kommer in på en massa gamla bilder här i sjukstugan. Tänker tillbaka på USA resan för två år sedan. På Miami och på fallskärmshopp. Jag och Linnea bestämde oss dagen innan hoppet att vi skulle göra det. Elias hade redan hoppat en gång i Australien och ville inte göra det en gång till. Men han följde med som moraliskt stöd. Men jag måste säga att något vidare stöd var han inte ”Jag förstår inte att ni gör det här” ”Förstår ni vad ni gör?” ”Ni vet väl om att alla papper ni skriver på nu är utifall det här inte skulle gå bra så är allt på egen risk?” Osv… Med hans höjdskräck är det väl inte så lätt. Att se hans extrema nervositet gjorde ju inte saken bättre, haha… Men det kändes ändå tryggt och bra att veta att han stod därnere och väntade på oss.

image

Jag och Linnea innan hoppet. Jag var extremt nervös. Kunde inte förstå att vi skulle ut igenom ett plan på flera hundra meters höjd? Nej det var en sjuk tanke. Men fallskärmshopparna gjorde saken mycket lättare med deras humor. Jag skrattade i princip hela vägen upp och glömde den bisarra situationen. Precis när vi satt på kanten och skulle hoppa sa killen som jag skulle hoppa med ”Oh, I have a terrible hangover.” Jag kunde inte tänka av all nervositet och visste inte där och då om han skämtade eller inte. Precis när vi skulle hoppa sa han sedan ”Nooo, just kidding. I’m still drunk!” Sedan hoppade vi.

Haha… Men det var sjukt kul, även fast jag tyckte det var läskigt den biten man ”föll fritt”. Jag hade problem med andningen. Men det gick ju bra. Någon gång när vi precis hade hoppat gjorde han en gest till mig att jag skulle göra tummen upp, för en bild. Det gjorde jag, men sen var jag så borta så jag glömde bort att ta ner den där tummen. Så hela vägen ner på varje bild ser man min härliga ”tummen upp”. Haha! Man kan inte komma ihåg allt.

image
Väldigt nervös!
image
Här fick jag styra den lite själv :)

När fallskärmen var utvecklad frågade han mig, ”Do you like roller coasters!?” Jag svarade rent instinktivt ”Nooo!” Jag förstod ju vad han menade med det och ville inte utmana ödet. Men det spelade inte så stor roll. Han började skratta och sedan snurrade han oss runt runt med fallskärmen. Och det var ju faktiskt inte så farligt. Jag tror att vår stämning vi hade haft från första stund gjorde att han skojade till det ganska mycket. Och det var ju faktiskt bara kul och lättade upp nervositeten.

Ett minne för livet. Jag vet inte om jag skulle göra om det. Förmodligen… Jag gillar när man känner att man lever. Endorfinerna härjade fritt efter detta hopp.