Taggarkiv: Ojämlik vård

Hundgos först. Ilska sen.

image

Idag har jag och Alf träffat min kompis Ullis och hennes hund Darcy som hon har en tid på lite prov. Alf älskade och ville busa exakt hela tiden. Darcy är lite äldre och var måttligt road. Men jag tror dom kommer bli BFFs en vacker dag.

image
Ullis, Darcy och Alf.

Nu är Alf hos mina föräldrar och vi ska snart gå ivög på bio. Bio har verkligen varit en tillflykt under denna tiden. Det har varit ett sätt för oss att koppla av. Baragå och sätta sig i en biosalong och låta filmens handling ta över en stund. Ikväll Blir det Askungen.

Kallelser har även kommit till röntgen. Både CT och MR kommer han att få göra. Det är både intressant och skrämmande nu att se hur de olika landstingen hanterar denna situation. De verkar ju vara två helt olika vårdplaner nämligen. Bara det att han nu får göra bägge dessa undersökningar. I Västerås har det allltid bara varit CT. En MR har vi alltid fått höra visar betydligt tydligare bilder (då det gäller levern). Hmm… Märkligt va?

Och sedan det här med att han nu ska göra en CT innan han startar upp med cellgifter för att som onkologen på radiumhemmet sa”ha ett utgångsläge för att se hur cellgifterna tar. Annars kan vi ju aldrig veta det”. Då Elias fick tillbaka tumörer i levern sist var det under hans cellgiftsbehanding, Men eftersom Västerås inte hade gjort någon CT innan uppstarten (cirka sex-sju veckor efter operationen) kunde man ju inte veta om dessa tillkommit innan behandlingen, eller under tiden. Man visste alltså då inte om han blivit resistent mot behandlingen eller inte. Onkologerna tog detta för givet, att det var så. Medans kirurgerna trodde det redan varit under operationen men att tumörerna var så ytterst små då så de inte syntes och sedan växt till sig direkt efter op då E var som svagast. Två olika gissningar. Men ja, man kan ju inte veta.. 

Himlans dumt. Man måste alltså sätta ut cellgifter som ”man tror inte hjälper” för att inte riskera ytterligare tillväxt. Och sätta in ett annat. Tänk om det var så att tumörerna fanns där innan men minskar under behandlingen? Det kunde man inte veta.

Varför denna gissningslek. Nej. Skönt att han nu fått komma till rätt ställe. Suck.

Nu smattrade mina tangenter på igen. Blir alltid lika arg när jag tänker på det här. Hur allt skötts. De har ju liksom bestämt sig för att inte satsa på E i Västerås. Det mina vänner, är den krassa förjävliga sanningen. 

Åh. Nu blir det bio. För att lugna nerverna.

Puss!

Tack!!

Och jag måste bara tacka för alla era kommentarer på inlägget innan! Tusen tack för era rekationer. Det är så skönt att få feedback och det verkar ju vara så att många kan känna igen sig i det här. Vilket förstås är hemskt. Jag vill bara säga att jag berättar och delger våra erfarenheter och våra upplevelser. Alla har sina egna, förstås. Och bara för att vi blivit bemötta dåligt och orättvist kan det vara tvärtom för någon annan. Jag tror det är mycket som ska spela in här. Det jag dock tycker är att man inte får vara rädd för att säga ifrån. Som jag tänkt många gånger så handlar ju inte det här om en ”stukad fot”. Det handlar om Elias liv och det är Elias kropp. Han och vi måste kunna få vara delaktiva i vården som faktiskt rör Elias kropp. Får man inte det man förväntar sig av sjukvården så har man rätt att säga ifrån och ifrågasätta. Man har rätt att byta ut både läkare och andra proffesioner inom vården. Man ska ha det bästa när det gäller såhär allvarliga saker. Så är det bara. Jag tror att vissa proffesioner inom sjukvården (om jag ska hårddra det) inte är vana vid detta. Och då kan man (som vi tyvärr har gjort) istället mötas med taggar utåt, istället för förståelse. Detta tror jag berott på ren och skär rädsla, för att få anmälan på sig. Allt som sägs inom sjukvården är inte alltid det rätta. Vi har valt att ifrågasätta och som vi upplever det så är man inte alltid van vid det. Den känslan har iallafall vi upplevt.

Jag vill verkligen understryka att som sagt så är det här våra erfarenheter och upplevelser.

Hur mycket prat är det inte just nu om hur ojämlik vård vi har i Sverige? Jag har inte alls tagit till mig det här innan Elias drabbades. Trodde liksom inte att det kunde gå till såhär. Jag ser det här som jag skriver här som en röst från verkligheten. Det är viktigt. Det är inte bara politiker som ska prata över oss som faktiskt är ute och upplever detta. Det måste uppmärksammas från verkigheten för att det ska kunna bli en förändring.

image