Taggarkiv: Podd

Jag tycker ni ska lyssna!

1500x1500

Hej fina ni!

I veckans avsnitt av Cancersnack så gästas vi av Nina Tobin som lever med spridd bröstcancer, och därmed också obotlig. Jag vill verkligen rekommendera er att lyssna på detta avsnitt. Jag har fått reaktioner att många inte orkar bara de hör vad avsnittet handlar om. Jag förstår det. Jag var också så nervös på hur jag skulle reagera innan inspelningen. Skulle jag kunna hålla ihop över huvudtaget? Det gjorde jag. Samtalet blev så fint. För att även om Nina lever med en obotlig cancer, så lever hon och hennes familj – som alla andra. Precis så som jag och Elias gjorde. Livet rullar på, vardagen kommer och går. Men njutningen i det lilla är stort. Punkt slut. Det går inte att säga något annat. Nej viss – du börjar inte ”älska fjärilar” bara för att du får ett cancerbesked. Cancer är förjävligt och brutalt och borde inte drabba någon. Men med ett sådant besked börjar du uppskatta livet så mycket. Så så mycket. Mina tre år tillsammans med Elias då han hade obotlig cancer var så fina, fantastiska och vackra. Jag älskade allt i dessa tre år – ja såklart inte alla vidriga moment med cancer – eller det faktum att cancer förstörde vår framtid.  SÅKLART. Men. Fortfarande, så mycket fint och så mycket lycka i dessa tre år.

Nina utstrålar just detta. Därför tycker jag ni ska lyssna.

Länk HÄR. Eller där poddar finns såklart! (Och gram inte att prenumerera, ibland kommer inte avsnitten upp direkt men om du prenumererar gör de alltid det) KRAM <3

Cancersnack avsnitt 12 – och lite annat

Avsnitt 12 finns nu ute. Som jag skrev i mitt tidigare inlägg pratar vi om olika förväntningar som läggs på en då du bland annat som jag går igenom sorg. Och även Emma som lever med en obotlig cancer som i sig såklart är en stor sorg. Jag berättar om reaktionen från min vän och Emma berättar om relationen med sin pappa som hon till och med klippte bandet med under en kort tid då hon kände att de var för olika i hur de hanterade hela cancer situationen.

IMG_8120

I tidigare avsnitt har vi pratat om hur vi fortfarande kan ha ett ganska ålderdomligt sätt att se på sorg. Att man förväntas vara på ett visst sätt eller ha det klassiska sorgeåret. Jag tror också på sorgeår. Alla högtider och alla speciella situationer du upplever första gången utan din kära som lämnat dig kommer göra ont, kommer kännas. Men det gamla kyrkliga sorgeåret i det att du som änka ska gå svartklädd och kika ner i marken under ett års tid är väl förbi, eller? Det finns inget som säger att jag saknar min man mindre bara för att jag skrattar som en galning, har en massa energi eller inte gråter varje dag. Eller att min sorg är ”över”. Men ändå så känns det som att det ligger kvar någon liten liten del i det här gamla. Det kan sticka i människors ögon då någon som förlorat någon börjar fungera normalt lite ”för” snabbt. Se bara på hur det var för Pigge Werkelin som förlorade hela sin familj i tsunamin Han träffade en ny kvinna ganska snabbt efter och det blev ju väldigt omdiskuterat. Han menar på att han träffade henne, kunde sörja tillsammans med henne, fick energi och själv gjorde ett val och valde den vägen ganska snabbt. Den ljusa vägen, som fungerade för honom. Som gav honom mest. Han hade utvecklat, enligt mig, en enorm personlig mognad som förstod hur situationen var och kunde välja väg. Alla kommer vi förhoppningsvis dit, men det tar olika lång tid för alla därför att vi är olika som människor.

Jag förstår att jag inte mår bättre av att nu strunta i att fokusera på mig och mitt liv. Jag förstår att jag inte kommer att få Elias tillbaka. Det går inte hur mycket jag än vill och hur många tårar jag än fäller. Jag har fortfarande dagar då allt kommer över mig. Och då låter jag mig själv kapitulera. Vara där i den bottenlösa känslan. Men jag vet att jag kommer resa mig igen. Och nu har jag kommit till det stadiet att jag då när jag väl reser mig igen, står stadigt och har mycket energi att ge. Jag är så sugen på livet och på vad allt det innebär. Jag har ju fått chansen. Chansen att få leva! Jag är så sugen på att vara lycklig. Det finns ett uttryck jag tycker om – de enda gångerna jag backar är när jag tar sats. Lite så ser jag på mina bakåtkliv just nu.

Men. Det jag ville komma fram till med detta inlägg var nog mer att då min vän utrycker sig så mot mig så. 1 – hon säger att hon ”nog inte skulle känna så” vilket är ren oförståelse. För hon har ingen ingen ingen aning om hur hon skulle känna efter 3 år och fyra månader med cancer och allt var det innebär. 2 – att jag ofrivilligt får dåligt samvete för att jag precis sagt att jag kan ha lyckliga stunder beror inte på hennes kommentar, det beror på hur omvärlden ser på sorg och sorgeprocessen idag. Vilka normer vi i samhället har idag. Undermedvetet har jag präglats av detta och får en skopa dåligt samvete för att jag kan skratta så jag gråter och ha genuina lyckliga stunder då jag  går igenom sorg. Jag borde kanske inte, det är fel? Hjärnspöken sätter igång. Jag förstår det att det är så. Och det är sorgligt i sig, men tyvärr ingenting jag kan göra något åt. Jo jag kan skriva och prata om det. Och jag kan ha en medvetenhet om det. Det är vad jag kan göra. Och försöka slopa det dåliga samvetet. Men det är inte så lätt ibland.

Lyssna gärna och tack för er fina respons på inlägget innan!

KLICKA HÄR!

Eller i din podcast app!

Cancersnack – avsnitt 10

IMG_7851

Avsnitt 10 med fantastiska Josefin Hägvide 🌟 Josefin var 28 år då hon drabbades av akut lymfatisk leukemi (all) och hennes dotter var då endast 3 månader. Hon berättar hur hennes dotter höll henne och hennes man över vattenytan men också om alla skuldkänslor av att inte räcka till. Josefin är en riktig 🌟 och något att inspireras av. Lyssna för att höra hennes story ❤️ Länk; http://www.radioplay.se/podcast/cancersnack?episode-id=33105 Eller här; https://itunes.apple.com/se/podcast/9-livet-i-fokus/id1205544242?i=1000384359121&mt=2

Cancersnack 9

IMG_7754

Avsnitt 9 av Cancersnack finns nu att lyssna på. Vi pratar om hur det är att leva med obotlig cancer – som drabbad och som närstående. Eller vad vi använde och använder för verktyg för denna vardag. Det är inte tungt. Inget andetag måste hållas när du trycker på play. Det är bara ett samtal om obotlig cancer. Om livet. Om hur vi gör. Vi diskuterar även DN artikeln om metaforer och våra tanker kring kost och cancer. Lyssna gärna fina ni. Och vi skulle bli så glada om ni ville recensera inne på iTunes så att fler hittar till oss.

Lyssna HÄR eller HÄR eller i din podcast app såklart.

Avsnitt 6 – Cancersnack

Idag släpptes avsnitt 6 av vår podcast Cancersnack. Vi bjöd återigen in psykologen Frida Grape från psykologpartners och är så glada att hon ville gästa oss igen. Hon hjälpte oss att försöka bena ut några begrepp, såsom verklighetsglapp och identitetskris. Vi pratade också om sex och infertilitet. Det blev helt enkelt lite av allt möjligt i dagens avsnitt. Men så får det vara ibland. Lyssna, prenumerera och recensera gärna så blir vi gladast i världen.

Finns att lyssna på HÄR eller HÄR. Eller i din podcast app.


IMG_7099

Cancersnack 3

Cancer och framtid? Framtid och cancer? I och med ett cancerbesked är det inte bara livet här och nu som påverkas. Även framtida drömmar. Framtiden ligger väl alltid runt hörnet och speciellt i ung ålder. Hur lever man med en cancer som följer med hack i häl i livet? Hur gör man!? Det är en fråga som iallafall jag och Elias har kämpat med under de tre åren han var sjuk. Framtida drömmar om allt raserades. Jag var 27 år. Han var 30. Och han fick en obotlig cancer. Hur många år? Det var det ingen som visste. Skulle vi sluta tänka framtid? Eller?

Jag och Emma pratar i den senaste avsnittet av Cancersnack om cancer och framtidstänk. Hur vi som två unga människor, som drabbad och som närstående tänker. Eller tänkte. För detta spelade vi in i mitten av november. Hur vi hanterade livet med cancern. Det vanliga, vardagliga livet. Och obotlig cancer.

Det är ett mycket svårt ämne. Alla hanterar det olika. Lyssna gärna. Följ oss gärna på instagram och Facebook under namnet; Cancersnack

Lyssna via Radioplay KLICKA HÄR!

Lyssna via iTunes KLICKA HÄR!

IMG_6868