Taggarkiv: psykolog

Det här med acceptans

image

En vän kom över imorse på frukost. Älskar frukostdejter, de är dem bästa. Vi pratade om allt mellan himmel och jord. Klockan hann bli lunchdags och sedan var det dags för E och mig att gå till den kära psykologen. Vi går tillsammans och pratar med jämna mellanrum och det är väldigt bra för oss. Även om man ibland inte känner just då vi går dit att det är nödvändigt så kommer det liksom ändå ikapp en i det långa loppet. Och även om man ju vet hur man mår och känner just nu för sig själv så blir det en helt annan sak att få uttala känslorna högt till en oberoende part, och att vi båda får säga dem högt för varandra. När man lever ihop så kan man nog ibland nästan ta för givet att den andra vet exakt hur man mår och känner. Att det inte är nödvändigt att uttala dem för varandra. Men vi har lärt oss efter samtal hos honom att så ej är fallet.

Idag försökte vi reda ut alla de känslor som finns inom oss då vi går igenom något så bisarrt som vi gör just nu. Och det är inte lätt. Cancern är inte längre en liten bubbla. En cancerbubbla som det var de första två åren. Cancern har nu i november funnits i vårt liv i tre hela år. Och den har blivit en del av vår vardag. De första två åren var bubblan där, allt handlade om cancer, behandlingar, operationer, bot, icke bot, sökningar efter alternativa metoder osv osv. Bubblan var där och bubblan skulle försvinna. Känslan av att ”snart är vi ute igen på andra sidan, bortom cancer” fanns där. Jag vet inte om det är någon som förstår mig nu. Men vårt hopp om att cancern inkräktade i vårt liv tillfälligt och att vi ”snart var tillbaka till vårt vanliga liv igen” fanns där ständigt. Även fast man ju innerst inne visste att det kanske inte skulle bli så. Men den förhoppningen gav ändå tröst och styrka.

Nu är det liksom inte längre så. Vi vet att cancern inte kommer försvinna. E uttalar det nu även ofta själv, vilket han aldrig gjorde förut. Cancern är en del av vår vardag. Den kommer ständigt vara närvarande. Smygande efter oss som en skugga. Och vi måste acceptera detta faktum. Vi måste acceptera att vi inte vet någonting. Inte ett jota. Inte ett skit. Ingenting om denna cancer. Vi vet inte om det är frågan om tiotals år. Eller om månader. Vi vet inte om forskningen kommer komma ikapp denna cancerform och ge oss ytterligare tid. Och detta måste vi bara acceptera. För hur ska vi annars kunna ”leva här och nu”. Det går ju inte om man ständigt ska gå och vara bitter över att man inte vill acceptera att cancern är en skugga över vårt liv. Det mår man ju inte bra av. Jag har mycket svårare att göra det än E vilket ju förstås känns helt sjukt. Jag vet att det är så, men jag har så himla svårt med denna acceptans. Det är som att jag skjuter bort känslan så fort den kommer. Idag pratade vi om detta. Och verktygen för att få vardagen att fungera bättre finns där. Jag vill inte att dagarna bara går och åren ska gå åt bitterhet. Att dagarna och åren går utan att vi hinner njuta. NJUT nu för sjutton, vi vet ju inte hur lång tid som finns där.

Vi tar inte ett enda stort djupt andetag varje morgon för att klara av dagen. Det ÄR inte så det är att leva med cancer. Tack men nej tack för offerkofta-rollen. Det är klart att vi njuter av livet. Och det är klart att vi lever helt ”vanliga dagar” som andra. Det jag försöker säga är att vi idag inte längre lever i en cancerbubbla, utan just vårt vanliga liv. Eller nej, det gör vi inte heller direkt men haha. Herregud. Vårt liv ser inte ut som förut. Vårt liv har förändrats sedan tre år, och den acceptansen… Det är ju inte lätt det här alltså. Verktyg. Verktyg är så viktiga för oss. Skönt att försöka få ner ord om allt detta men nu börjar jag snöa in alldeles för mycket.

Den här resan är viktig för oss. Så viktig. Det är sådana verktyg vi behöver.

Vi har bokat Thailand. Ni undrade om reseförsäkring. Och tack för påminnelsen om att det är viktigt att dubbelkolla detta. Vi har ringt runt lite och ska undersöka saken ännu mer. Sedan skriver vi hur vi kommer göra och vad vi får för svar.

Godnatt är det dags för nu. Fluminlägg slut. Over and out.

Mycket att se fram emot.

Piffa upp vardagen. Vi har precis varit och pratat med en psykolog som vi gör varannan vecka. Det är så bra för oss. Det ger alltid energi. Vi får hjälp med mycket genom honom. Jag har aldrig förstått det här med att det ska vara hysch hysch med att gå och få proffesionell hjälp genom att prata med någon. Jag tror alla männiksor behöver det. Mer eller mindre. Det borde vara lika självklart som att gå till tandläkaren. Känslan efter idag är att vi har så mycket att se fram emot denna vår. Underbart!

Elias är inne och handlar just nu medans jag väntar i bilen. Vi ska hem och laga våfflor. Han ringde precis och frågade om jag vill ha lyxfrukost imorgon. Om jag ville det? Favoritmål= frukost. Det är min kille det. ❤️

image