Taggarkiv: Träning

Paris Marathon och ett fint sommarminne

Vi är i Stockholm igen. Dags för ena delen av min födelsedagspresent från E, konsert ikväll med Veronica Maggio och i oktober med Laleh.

Tänker tillbaka på den här dagen. Märklig dag. Märklig helg. Från sjukhus till maraton. Från maraton tillbaka till sjukhus. Juni, sommaren var på ingång. Ljuset kom. Men för oss var det ju förstås precis tvärtom. Återfall. Infektion. Sjukhussalar, sjukhuskorridorer. Men så mitt i allt kom det. Det där jag tränat på hela vintern och hela våren. Ett lopp på 42,22 km. En så ljus dag mitt i allt det där mörka. För det var precis så det kändes. Det var sådan glädje att springa. Sista två veckorna innan loppet blev helt stillasittande pågrund av allt. Skulle jag springa? Orkade jag psykiskt? Orkade jag fysiskt? Men dagen då loppet var kom och jag sprang.

Det gav mig så mycket. Löpningen hjälper till på så många olika vis. Det hjälper till att hålla fokus på andra viktiga saker i livet. Det är viktigt för mig. Ett maraton tycker väl de flesta är fullkomligt galet att ge sig in på. Och det är därför jag tänker göra det igen.

Vi är ett gäng som börjat kika på Paris maraton i april 2017. Vi ska försöka norpa platser dit. Nästa släpp är i september. Jag vet hur viktigt det är. Vad det betyder för mig. Att ha den moroten som egentligen är det som är det allra bästa. Det ger mig redan nu energi och glädje. Och i Paris, kan det bli bättre?

image
Jag och min lillebror pirriga precis innan start Stockholm Maraton 2016

Marathon och ännu starkare jävlar anamma

Hej! Idag känner jag mig mentalt så stark men fysiskt svag (mörbultad) förstås. Jag är mäkta stolt över mig själv att jag klarade av att utföra ett marathon. Mitt allra första marathon. Och dessutom under de förutsättningar som är just nu. Det gav mig ett mentalt (om möjligt) ännu mer jävlar anamma till allt och jag kom ur loppet starkare än innan. Jag tänkte först inte alls genomföra det. Men ändrade mig ganska snabbt när jag insåg att Elias ville att jag skulle springa. Jag ville heller inte kasta all min träning i papperskorgen utan valde att göra ett försök. Det gör man ju i och för sig aldrig men ja ni fattar. Orkade jag mentalt ville jag ge det ett försök. Jag sprang för vår skull. Och vilket lopp. Så himla kul var det. Jag kände mig stark hela vägen tills jag passerade 30 km. Då hände något. Jag var nyfiken på att känna hur min kropp skulle reagera vid den magiska 30 km gränsen som är så välomtalad. Och ja hej väggen kanske man kan säga. Här var det huvudet som tog mig fram, ingenting annat. Benen värkte, knät gjorde ont, alla muskler krampade, tårna skruvade in sig under foten, illamåendet gjorde så jag fick kämpa för att få i mig vätska eller annat energigivande såsom tex druvsocker. Jag tvingade i mig en halv druvsocker, tog en klunk cola, en klunk vatten. Sedan tänkte jag på allt. På helvetescancern, på Elias. Jag tyckte jag såg honom i publiken lite varstans men kom på hur det faktiskt var och kunde då kämpa på lite till. Jag visste att han kunde följa mig live genom en gps app och det tog mig också framåt.

Jag kanske är knäpp men jag tycker det är så intressant att se och undersöka hur mycket kroppen klarar av och är kapabel till. När jag passerat 35 km så skrek den ”stanna , stanna, stanna, men gåååååååå då nununu!”. Kroppen förstår liksom inte vad sjutton man håller på med och tycker man är världens knäppaste som håller på. Flåsmässigt eller lungmässigt så var det inga problem, det var värken. Jag tappade farten totalt den sista milen och glömde allt var tid hette och ville bara ta mig i mål. Vilket jag gjorde och jag är verkligen stolt över det. Kroppen fick sig en knäpp på näsan när huvudet stod emot instinkten att lägga sig ner på marken för att föralltid ligga kvar utan istället fortsätta framåt, framår, framåt och ända in i mål på Stadion. Så mäktig känsla. Min träning är det bästa och nödvändigaste. Min träning och min löpning hjälper mig mycket i livet. Att sätta upp mål och utmaningar hjälper mig att hålla fokus på andra jobbiga saker i livet.

Jag är nu hos Elias igen och det var så skönt att komma hit till honom. Han tittar på TV och och jag skriver här just nu. Eftersom att vi har ganska mycket tid så tänkte jah göra ett litet bildspel från igår. Så får ni se hur min dag var. Elias mår okej ändå trots att det hänt en sak som är jobbig. Jag skriver mer om allt senare.

Uppladdning med lillebror kvällen före. Pasta!
Uppladdning med lillebror kvällen före. Pasta!

 

Förberedelser kvällen innan.
Förberedelser kvällen innan.

 

Frukost (rejäl) och en liten morgonpromenad på Kungsholmen
Frukost (rejäl) och en liten morgonpromenad på Kungsholmen

 

Nerver! Förebild och pepp på östermalms IP
Nerver! Förebild och pepp på östermalms IP

 

Jag är igång. Här fångar min pappa en bild på mig efter 28 km. Kände mig fortfarande stark
Jag är igång. Här fångar min pappa en bild på mig efter 28 km. Kände mig fortfarande stark

 

I mål! Mina föräldrar, min storebror och Alf mötte upp oss. Massage, stetch och energidryck var nödvändigt kan jag säga
I mål! Mina föräldrar, min storebror och Alf mötte upp oss. Massage, stetch och energidryck var nödvändigt kan jag säga

 

Jag och min lillebror och medaljer, hejja oss!
Jag och min lillebror och medaljer, hejja oss!

 

image

Så kul att Elias kunde följa oss på en live gps app. Mellantider, fart pch beräknad sluttid. Mina föräldrar följe oss också
Så kul att Elias kunde följa oss på en live gps app. Mellantider, fart pch beräknad sluttid. Mina föräldrar följe oss också

 

Mörbultad morgon, wrap med Elias i solen nyss. Och så har ju jag världens bästa man som köpt en massa godis, tidning och trisslotter som grattis present. Så söt! Han tyckte väl jag skulle få tillbaka de 3500 kalorier jag bränt.
Mörbultad morgon, wrap med Elias i solen nyss. Och så har ju jag världens bästa man som köpt en massa godis, tidning och trisslotter som grattis present. Så söt! Han tyckte väl jag skulle få tillbaka de 3500 kalorier jag bränt.

 

Närbild!
Närbild!

Vi har nu fått en tvåsal där ingen ligger i den andra sängen och det gick bra att jag lånade den och sov kvar. Så, så ser planen ut nu. Vila tillsammans, käka godis och kika tv.

En dagens:

IMG_2511

Dagens:

  • Idag 08.30 hade jag precis kommit innanför ytterdörren. Tränad och klar med frukost i magen som det bjöds på idag på gymmet. Hade dessutom hunnit med att göra pensionärerna sällskap på affären och handlat. Kaffebryggare på, och en kaffe senare är jag redo för denna soliga vårlika dag. Bästa är alltid att starta dagen med träning. Det blir liksom en känsla av att allt är möjligt sedan resten av dagen då. Energi!
  • Ni vet väl att det snart snart är sommar som på bilden ovan? Hur underbart är inte det? Vårkänslor.
  • Vi har fått upp gardinerna i vardagsrummet. Äntligen. Och det blev himla bra. Och soffbordet kommer denna vecka. Slank ner hela två inredningstidningar idag på affären. Ops. Men ibland måste man få. Ska bli härligt att bläddra i.
  • Ikväll har vi närståendeträff tillsammans med Västerås drabbadgrupp med Ung Cancer. Detta innebär ju att Elias kan följa med. Mys. Det blir fika följt av bio.
Jag och Elias syster Linnea håller i anhörigträffar här i Västerås för hela Västmanland. Är du anhörig till någon som har eller har haft cancer så är du varmt välkommen. Detta är ju alltså genom Ung Cancer.
Jag och Elias syster Linnea håller i Ung Cancers närståendeträffar här i Västerås för hela Västmanland. Är du närstående till någon som har eller har haft cancer så är du varmt välkommen.

Läs mer om detta HÄR.

  • Jag har ringt och bråkat. Igen. Jag är så trött på att alltid känna sig som det bråkiga. Men V-ås kirurgi hade tappat bort Es remiss som skulle gått till Huddinge. Och hur glad blir man då? Okej om det handlade om en stukad fot… Jag blir tokig. Jag orkar inte ens vara arg längre. Varenda en har varit supertrevliga då man ringt. Alltid något. ”- Nej, remissen har alltså fastnat någonstans verkar det som, så himla dumt…” Men det hjälper inte oss. Huddinge kan inte boka in någonting utan den remissen. Tillsist kom den till rätta och gick iväg. Men detta var först i fredags. Nu har operationstiden blivit fördröjd pågrund av detta. Vi har fått ursäkter men som sagt, vad hjälper det oss? Vad hjälper en ursäkt cancer? Nästa vecka ska vi iallafall träffa kirurgen i Huddinge. Han kunde boka in detta utan remiss tillslut. Det kommer bli bra. Men vägen fram ska ju då alltid vara brokig. 
  • Idag ska vi packa massäcken, ta med Alf och åka ut i naturen. Någonstans. Ledig dag för min del. Det ska utnyttjas i solen. Hoppas ni får en fin onsdag!
IMG_6147
Alf bjuder på en ”sALFie”.

 

Delmål deluxe

Ett sätt för mig att rensa tankarna har länge varit att springa. På med löpakläderna, i med musik i lurarna, ut och spring. Sedan E blev sjuk blev detta snabbt ett sätt för mig att ta mig igenom allt. Springa loss lite endorfiner som man faktiskt alltid gör. Tänka, peppas, komma på svar på världsproblem (man ökar sin smarthet enormt mycket under tiden man springer), eller varför inte bara sina egna. Allt löses alltid under springrundan. Jag älskar att starta en dag genom att springa, resten av dagen går då liksom bara av farten och energin maxas.

När Elias låg på sjukhus efter operationer brukade jag ofta börja dagen med en springrunda innan jag åkte upp till honom. Mitt sätt att ta hand om mig själv, få egentid, få endorfiner och få tänka. Jag vet att det är ett viktigt sätt för mig att må bra. Bort med smalhets eller diethets. Detta är endast för välbefinnande och såklart för hälsa.

Ibland är det ändå svårt att få till tiden. Eller så är ju bara det en bortförklaring, för tid finns nog alltid för träning och för investering i dig själv. Men det kan vara svårt att få till motivationen när mörkret och kylan faller på. Viljan att ta sig ut finns ju där. Men jag erkänner att ibland räcker inte den heller till. Men… Då har jag kommit på en lösning på problemet och genom att nu skriva ut det här så gör jag det ännu svårare för mig att inte genomföra det.

Nämligen att sätta upp ett mål. Marathon! Jag ska springa Stockholm marathon 2016 i juni. Perfekt! Det känns så kul. Jag har än så länge fått med mig min lillebror på detta spektakel. Han är den enda som inte tittat på mig som att jag vore en idiot och skrattat när de blivit tillfrågade, haha. Men jag tror absolut inte detta kan vara en omöjlighet. Absolut inte. Jag är pepp! Och det känns både kul och viktigt för mig med detta mål. Att faktiskt våga tänka så långt fram och börja förbereda för loppet.

Två veckor innan är det Göteborgsvarvet. Himla sugen på det med. Tror det kan bli en bra uppvärmning inför maran. Och denna gång kan man dessutom springa för Ung Cancer. Ännu en anledning till att springa. Göteborgsvarvet har jag velat springa länge. Det verkar vara en himla rolig folkfest. Någon som är sugen? Eller någon som är sugen på Marathon? Haha… Detta känns himla kul! Nu blir det att kicka igång denna dag med 7 km.

image

 

Lördag hemma.

Svetten rinner efter spinning.
Svetten rinner efter spinning. Jag och Anna med våra Fuck Cancer armband.

image

Började denna morgon med spinning. Så skönt att starta lördagen med det. Vi njuter av att få bara hemma i vår lägenhet. Elias hade dock en jobbig natt med mycket smärta. Läkaren här glömt skriva ut recept på smärtstillande. Det är dock fixat nu så vi får hoppas att det blir bättre. Man får energi tillbaka direkt när man kommer hem. Igårkväll hade vi födelsedagsmys med Elias syskon + Daniel (linneas kille). Linnea hade gjort en supergod rawfoodtårta.

Vi gav förresten personalen på Huddinge choklad innan vi åkte hem igår. Jättebra personal och super bemötande har det varit varje gång han legat inne där. Det är precis vad som behövs när man är som skörast. Dom har verkligen varit supergulliga.

Nu kommer mina föräldrar snart hit och fikar. Har precis varit och handlat hundschampo. Det ska duschas hund senare idag. Han skulle bara veta vad som väntar.

image
Elias och Alf myser i soffan.
image
Rawfoodtårta och fina rosor av L och D.

Svisch!

Veckorna svischar verkligen förbi. Det går så fort så det är galet. Mitten av januari? Jag tycker nyss vi ”fick reda på” att vi skulle gifta oss i mitten av mars. Detta var i början av december och inte för att det var så långt kvar till mars då heller så kändes det så. Nu känns det som att det verkligen är jättesnart. Två månader imorgon? Känns sjukt. Förberedelserna är i full gång. Och det är så kul! Nästa helg ska vi ner till Göteborg för Ung Cancers ”Fuck Cancer part 3” fest. Då skall jag även gå och spana på klänningen igen. Ta mått på längden som skall vara osv. Sedan på söndagen ska vi träffa Johan (bröllops-projektledaren) för att gå igenom så många detaljer som möjligt. Så himla kul ska det bli. Både jag och Elias älskar hans samtal, det känns som julafton varje gång då han ofta har små överraskningar att plocka fram, haha… Idag ringde han och frågade om vi ville gå på bröllopsmässan. Det hade ju varit superkul men det krockade tyvärr med helgen i Göteborg. Behöver jag säga hur tacksamma vi är att ha honom? Grym är han.

Jag har kommit igång med PT träningen. Det känns kul att fokusera mer på styrka, vilket jag är dålig på annars. Idag var en vilodag, men imorgon kör jag igen. Är verkligen motiverad för träningen just nu, den ger energi och jag känner mig piggare.

Fokus gym!
Fokus gym!

Jag och Elias kommer även att börja på Yoga en gång i veckan inom kort.

Och igår skickades dessa:

image

Spännande!

Träning.

Vi har en projektledare som hjälper oss med bröllopet. Han tar hand om all kontakt med alla leverantörer. Han fixar och trixar. Och han är helt otrolig. Nu senast fick jag ett mail igår av honom att han fixat personlig träning åt mig hos en PT. Haha, ja alltså detta var inget han själv ansåg jag behövde inför bröllopet, det hade ju varit lite roligt iofs. Vi hade pratat om detta med att komma igång med träningen då vi sågs. Och det är verkligen något jag vill och behöver. Jag brukar träna ganska mycket men det har blivit lite dåligt med det den senaste tiden. Mycket pågrund av allt. En personlig tränare är precis vad som skulle behövas. Och det känns superlyxigt. Det är ju inget man i första hand unnar sig själv. Så det känns så kul och mottiverande att han ordnat med det. Tusen tack Johan!

Idag var jag på gymmet med min vän Anna. Hon är lika pepp som jag med att köra igång nu. Det känns kul när man kan köra tillsammans. Vi smygstartar lite nu sen blir det allvar i januari. Jag vet… Det typiska i att ”dra igång” i januari. Men jag gillar det! Det känns som en nystart och jag älskar nystarter.

10899581_10152518160745814_1432770687_n10888116_10152518160680814_2029830015_n

 

När jag kom hem lääängtade jag efter detta:

10888006_10152518161900814_192058976_n

Elias gjorde denna rätt igår. Lax med bullgurr och paprika, creme fraiche (havre) med vitlök. Laxen fångade han själv i somras, den är så himla god!

Nu är Elias iväg med några kompisar och spelar innebandy. Älskar att han kommer iväg på sådant. Dom är ett gäng som alltid brukar göra detta i mellandagarna. Han skulle försöka vara med så mycket som möjligt. Det ska bli kul att höra hur det gått sen.

Jag är hemma med denna skitkorv:

10881377_10152518160565814_1148257499_n
Jag vill upp i soffan ser du väl, dumma hundkorg!