Taggarkiv: Tumörer

Vi ska slåss mot Goliat.

Vad var det vi sa
När vi sträckte ut våra armar
vad var det vi sa
När vi två tittade ut ifrån berget
vad var det vi skrek
När drömmar bar oss bortom stan
å en dag ska vi härifrån

Vi sa: vi ska ta över
vi ska ta över världen
vi ska bli stora
vi ska bli mäktiga, ha ha
och vi ska göra jorden hel
ja vi ska göra vattnet rent
och vi ska aldrig skada
varandra mer.

Och vi ska slåss
ja, vi ska slåss mot Goliat
så tro på mig för jag vet att
du är modigast.

Laleh – Goliat


Det vi har pratat om efter allt och det vi båda känner är hur tacksamma vi är för Elias onkolog. Jag vet inte riktigt exakt vad det är, men hon får oss lugna. Hon har ett så bra medmänskligt sätt som inger trygghet. Hon är lättsam på ett bra sätt. När hon ringer från skyddat nummer och hjärtat alltid stannar upp är det nu ingen röst som får en att tro att allt är kört, det är ingen allvarlig mörk röst som säger – Jo, hej det är doktor onkolog som ringer. Nu är det en lättsam röst som känns som en kompis. Är det inget otäckt hon ska meddela så säger hon direkt – Jag ska inte berätta något läskigt!

Vi har gjort så att redan från dag 1 då vi fick reda på att Elias hade cancer så är det jag som tagit alla telefonsamtal. Jag är ett kontrollfreak då det gäller allt som har med detta att göra. Det är aldrig något jag har varit förut utan kom då E drabbades. Jag känner mig lugnare då jag har kontroll, över allt praktiskt och allt runtomkring. Så det passar mig bra att ta samtalen. Elias har valt att få vissa besked av mig istället för av sjukvården. Och vill han att jag ska vara hans röst där han inte orkar mitt i all skit så är det det minsta jag kan göra.

image

Idag har vi fått hjälp av min mamma att vårstäda hela lägenheten. Så otroligt uppskattat. Nej, vi tänker inte lägga oss under täcket och ge upp. Livet pågår. Vi vet ingenting om framtiden. Vi vet hur det ser ut innuti E just nu, men framtiden vet vi ingenting om. 

Igår kom Elias syskon över på mat och film. E gjorde världens godaste brownie åt oss. Det första han gjorde när vi kom hem igår var alltså att ställa sig i köket och baka. Vadå fighter!? Han är otrolig. Och likaså blev brownien. Helt otroligt god.

Vi kommer ju bara aldrig att ge oss. Never never never ever. 

image
Fina tulpaner fick vi av Es syskon.
image
Brownie gjord på mörk choklad och valnötter, hallonsås med inslag av apelsin och grädde. Mmmm…

 

MR svar igår. Today is a new day.

image

Godmorgon. Ny dag, nya möjligheter. Gör det bästa du bara kan av varje dag du tillges i livet.

Vi hade svårt att ta vara på dessa känslor igår. Vi åkte iväg till Radiumhemmer med nästan lite pirr i magen. Jag sa till en kollega på dagen att både jag och min sambo har en bra magkänsla inför detta besök. Jag menar vad mer kan visas via en MR efter att CTn visade två abscesser (varbölder) och ”inget annat nytillkommet”. Vi hade ju varit rädda för att cancern eskalerat. Vi hade tänkt det värsta tänkbara. Men efter CT svaret kändes det som vi hade fått halva MR svaret också på något sätt. Vi är inte dumma, men dom hade ju ändå gjort två stycken CT under en vecka. Det kan bara inte vara kaos med MR bilderna. Så vi satt där i väntrummet, kände oss nästan lite glada. Elias gjorde till och med denna hälsning ute i väntrummet.

 

I väntrummet.
I väntrummet.
image
Elias hälsning.

Det känns så sjukt att det just var denna gång vi satt nästan förväntansfulla i väntrummet. När Emma kom (onkologen) så kändes det nog på en gång att det var något. Hon började ställa de här vanliga kontrollfrågorna, vikt, matlust, biverkningar… Sa tillsist att hon inte hade fått CT svaret än. Vi frågade då såklart om MR svaret. Ja… Hennes svar kom som en chock. ”- Jag har tyvärr inga bra besked att ge idag, och jag är så ledsen för det”. Man hade sett att den förändringen på 13 mm var en tumör, man hade även sett fler tumörer. ”- Det har tillkommit fler tumörer nu, är jag rädd”. 

Chock. Tårar. Panik.

Varför… Läkaren går ut en stund. Elias säger ord jag inte vill höra. Vi är för unga för det här. Sånt här ska aldrig hända, men det ska framförallt inte hända nu, livet ligger ju framför oss. Läkaren kommer tillbaka, pratar om Elias infektion som måste fortsätta behandlas med antibiotika intravenöst. Men man vill inte skjuta upp cellgiftsbehandlingen för Elias. Det är för riskabelt. Han kommer alltså få både antibiotika och cellgifter, vilket även det är en risk (för ytterligare infektion). Jag ska fortsätta ge intravenöst hemma. Massa ord, massa planering. Vi lyssnar nog inte. Ord tas inte in. Hur länge, med vad? Kortslutning. Ord som ”-Det kommer aldrig gå att få bort det här” hör vi. Kortslutning igen. Läkaren går ut en stund. Jag och Elias kommer överens om att vi måste veta hur många dom är, hur stora dom är. Vi vet att även fast ovissheten är trygg så är den läskig och där finns risk för överalanlysering. Lika bra att veta, det är en sak vi har lärt oss efter denna tid. Läkaren kommer in och Elias går ut. Hon får säga det till bara mig först. Jag ber om MR-svaret. Sex nya tumörer är det, den största är den som dom sett tidigare, den är nu på 17 mm, de andra tillkomna, där är den största 9 mm. Okej. Små och samlade ligger dom.

Mötet avslutas, vi sätter oss i bilen. Det är tomt. Fuck Cancer.

image